Den senaste veckan har varit omtumlande. T...
Den senaste veckan har varit omtumlande. Trodde inte att jag skulle reagera så starkt, hjärnan är rationell men känslolivet tog överhand. Imorgon är en annan dag.
Nu ska jag återigen bli bra på att blogga,...
Nu ska jag återigen bli bra på att blogga, vänta ni bara!
Visby, fy fan
Inom kort ska jag berätta allt om Visby, självterapi...
Nu ska vi göra Stockholmsveckan osäker. Vi...
Nu ska vi göra Stockholmsveckan osäker. Visby - här kommer vi!
Hungrig...
Hungrig...
Sista dagen på landet
Sista dagen på landet utan måsten, i eftermiddag bär det av till Stockholm igen.
Jag kommer tillbringa varenda sekund fram till dess i den här hängmattan.
arja v.
Stackars Uruguay
arja v.
Tankar om kaffebryggare
Varför finns det fortfarande två olika mått på kaffebryggare?
Är det någon som fortfarande dricker kaffe ur pyttesmå koppar? Om jag fyllt upp vatten till sträcket för 6 stora koppar/9 små koppar, hur ska jag då dosera kaffet - sex eller nio skopor?
Tacksam för svar.
arja v.
Trendspaning i Ockelbo
Temat för denna kreation skulle jag säga är golden leopard chic.
Under andra omständigheter skulle denna kombination av kläder vara ett rop på hjälp, men nu är vi i Ockelbo och då blir det, vad jag skulle kalla, en kreativ personlighetsyttring i ett fängelse av kulturell misär.
Denna Ockelbo har öga för detaljer. Se hur hon matchar guldränderna på träningsbyxorna som för övrigt har ett charmerande fall, med den guldfluffiga hårsnodden ála 90-tal (stekhet) och guldringarna i öronen.
Den safariinspirerade toppen, där man har fått in mönster från (minst) två av savannens stora jägare, har luftiga tyllärmar i brytande svart - perfekt för en varm dag i bankomatkön.
Jag kan bara tänka mig hennes kaskad av foppatofflor som står uppradade i regnbågens alla färger hennes furuinklädda farstu, men hon har dagen till ära valt en färg som enligt färgläran driver bort missunnsamhet och svartsjuka - lila. Och det kan denna Ockelbo verkligen behöva eftersom hon i övrigt har valt en så raffig ekipering.
Om kläder kunde tala skulle de skrika "YOU WANT A PIECE OF ME?" följt av "WELL, YOU CAN'T HAVE IT!"
Det mest anmärkningsvärda och det viktigaste av allt är att det fullkomligt osar grace om henne när hon för sig från bankomatkön till entrén till kommunhuset. Jag kan inte föreställa mig någon på Elle-galan som så självklart skulle bära upp denna fantastiska kombination av kläder impregnerade i personlig karisma.
Jag ber till stjärnorna att hon heter något som Lollo eller Bibi och inget tråkigt som Gunilla.
Detta är bara en omtumlande händelse från min dag i Ockelbo, det kommer ett mer utförligt resereportage senare.
Lev väl så länge!
arja v.
Håll i hatten, för nu bär det av mot Ockelbo!
Håll i hatten, för nu bär det av mot Ockelbo!
Party like a rockstar
Nej inte riktigt, min tredje semesterdags höjdpunkt består av att hänga tvätt lyssnandes till P1. Men man vet ju aldrig vad kvällen har att erbjuda...
arja v.
Allsång kan vara ett mått på svenskarnas psykiska ohälsa
Jag vill tro att svenskar innerst inne är goda och vill andra människor väl och när jag tittar på Allsång blir jag nästan övertygad om att jag har rätt.
Men verklighetens svensk är ju precis tvärtom. Vi svenskar som aldrig går utanför dörren utan att först kika ut ur nyckelhålet för att försäkra oss om att vi inte ska behöva hälsa på en granne.
Min första teori, att SVT lyckats samla alla neurotiskt lagda och maniskt lyckliga hobbysångare på ett och samma ställe en gång i veckan, sprack när jag snabbt räknade på att alla Sveriges gospelkörer och övriga tvivelaktiga musikföreningar ändå inte skulle räcka till för att täcka Sollidens publikyta.
Därtill vet vi alla hur det är när man på tunnelbanan träffar på exempelvis en musikklass, det slår aldrig fel, två eller tre av dem börjar alltid spontansjunga, som att det vore ett helt normalt beteende. Så tittar dem sig omkring för att se om den trötta och ofrivilliga publiken gillar det. Någon kanske tröstler, men det gör vi INTE, det är äckligt!
Och det skulle rent ljudmässigt inte funka i en direktsändning.
Det måste finnas en annan förklaring till varför vi svenskar tillåter oss att bete oss så här.
Min andra teori grundar sig i den enkla frågeställningen: "Om alla hoppar, hoppar du också?" Och visst, man blir säkert medryckt i de glada, upprepande tongångerna. Men fakta kvarstår, alla måste ha kommit till Skansen frivilligt, eller?
En sak som i alla fall är säker är att August och Lotta får oss, om än för ett ögonblick, att känna den gemenskap och samhörighet som vi annars gör allt för att förtrycka.
arja v.
Här var det länge sen några barn lekte
Här var det länge sen några barn lekte
Landet by night
Stureplan är en ankdamm full av fula ankungar
Här sitter jag nu på landet och avnjuter en lemonad på verandan, första dagen på min semester.
Uppkopplingen här är lika oförutsägbar som mitt ex sedan 2 veckor och Stockholm känns väldigt långt bort.
Tidigare har jag fått panik av att vara så avsides, men nu känns det bara underbart skönt.
Trafikdundret utbytt mot fågelkvitter och ytlighetens stela miner mot vänliga hej-rop när man kommer ner på byn för att köpa färskt bröd.
Idag, på ICA, kom en dam i foppatofflor fram till mig vid kassan, tittade på min Louis Vuitton-plånbok och utbrast "Gu' en sån fin börs" hon tog upp sin plånbok, en alldeles egen version av LV, i det plastiga lädret kunde jag utläsa initialerna YV. Hon log menande mot mej, som att vi hade något gemensamt eftersom vi, enligt henne, hade likadana plånböcker. I Stockholm hade hon varit ett psykfall, här är hon som folk är mest - godhjärtade.
När jag gick från ICA, genom den lilla byn på landsbygden, kom jag kom osökt att tänka på Stureplan. Denna gatukorsning som inte är större än den jag just passerade, ska föreställa Sveriges, kanske Nordens trend-mecka, centrum för alla som är, vill, och i de flesta fall tror att de är något.
Med lite perspektiv kändes Stureplan plötsligt väldigt litet, närapå incestiöst, jag kände mig som en idiot när jag snabbt summerade all tid och energi jag har ödslat i den ankdammen full av slynglar med pappas plastkort i händerna som dragna vapen i barerna.
Mina tankar avbröts av en busvissling, en tonårskille passerade mej på moppe och verkligen råglodde med ett flin. Jag kastade en slängkyss och undrade vad som är hett i hans umgängeskrets - antagligen förgasare framför fernet.
arja v.
