arja vihainen

Torget - Ockelbos metropol.

När jag satte mig i bilen och började köra från Sandviken mot Ockelbo, kände jag en pirrande känsla i magen.

Ockelbo, staden som fött allas vår Kungliga Höghet Prins Daniel av Sverige, Hertig av Västergötland. Ockelbo, ett högsäte för royalister och snobberi vilket rimmar dåligt med att jag alltid ansett mig vara republikan.

Varför åker jag då till Ockelbo av alla ställen?

Jo, innerst inne har jag nog alltid haft en hemlig dröm om att träffa en riktig prins. Nu har visserligen prins Daniel  bara varit prins i 21 dagar, men titeln har gett den tidigare lite gråtråkiga och privata Daniel en extravagant och mytisk glans. Tänk om jag nu skulle få en skymt av honom.

Förälska dig i naturen, människorna
det goda livet - känn friheten i gränslandet mellan storstad och vildmark,
historia och framtid.

De orden, från Ockelbos hemsida, satt fastetsade i mitt öppna sinne. Mina förväntningar var skyhöga. Medan jag satt och tänkte på allt vad jag skulle få ta del av i Ockelbo upptäckte jag att jag hade kört förbi storstaden och nu befann mig i vildmaken.

Fyrhjuling i Ockelbo.

3 minuter senare stod jag parkerad på torget. Bredvid mig på parkeringen stod en fyrhjuling prydligt uppställd, detta måste vara framtiden de refererar till i texten från hemsidan. Att inte andra storstäder tänkt på detta som det ultimata färdmedlet - smidig att parkera och utan trängselskatter.

Jag gick in på Kommunhuset, som praktiskt taget osade socialdemokrati och en känsla av att alla ska med kom till mig. Inte alls det jag hade tänkt mig.

Trots detta gick jag fram till förste bäste man och frågade om Olle och Eva Westling, prinsens föräldrar, som enligt säkra källor ännu bor i ett rött kedjehus på cykelavstånd från stadens pulserande hjärta.

En mur av tystnad spred sig snabbt och den tidigare ju mer vi är tillsammans ju gladare vi är - mentaliteten byttes ut mot storstadens äkta uttryck, det blev den klassiska kalla handen. Som när man falskt rycker på axlarna och säger att man bara har Amex när en uteliggare frågar om pengar, trots att man har plånboken full med kontanter.

Alla visste men alla teg.

Ockelborna kände att jag inte var en av dem. Jag skiljde mig från de vanliga urbana Ockelborna, med mitt gnistrande röda nyinpackade hår, choo-loafers och för övrigt alldeles för uppklädda Stockholms-look. Jag var helt fel.

Och ryktet spred sig snabbt. Det skulle ta mig en evighet att få någon att berätta något.

Jag gick gatan upp och gatan ner, men alla människor var som bortblåsta.

Jag är förvånad över att Ockelbo, till skillnad från Solna som i princip bytte namn på kommunen den dag Kronprinsessparet flyttade in på Haga, håller så låg profil.

Men jag antar att det beror på att Ockelbo har så mycket annat att erbjuda.

Royal Crown Cola - kunglig läskedryck (från Florida)

Eva och Olle Westling kan, med all rätt, titulera sig Kungliga Hovleverantörer, och åtminstone få ett sånt där klistermärke att sätta på sin bil. Men inte ens det. Det närmsta jag kom något kungligt i Ockelbo var när jag uppgiven satte mig på Miss & Mrs kafé och blev i brist på annat serverad Royal Crown Cola. En lokalproducerad dryck med kunglig anspelning tänkte jag och sken upp. Men nej, den extremsöta drycken kommer från Florida, så klart.

Jag bor trots allt i den Kungliga Hufvudstaden, varför gå över ån för vatten?

Fakta Ockelbo

Yta: 1 070 kvkm
Folkmängd: 6 027 personer

Avstånd
Sandviken 3,5 mil
Gävle 5 mil
Arlanda 18 mil
Stockholm 21,5 mil

Politisk representation (2006-2010)
Socialdemokraterna: 15
Centerpartiet: 7
Vänsterpartiet: 4
Moderaterna: 3
Miljöpartiet: 1
Kristdemokraterna: 1

arja v.